Sorg!

Jag har kant en hel del sorg pa slutet. Mestadels over hela situationen med min bror. Jag alskar den ungen over allt annat och nu pratar vi inte med varandra. Det ar inte sa det ska vara. Nar jag ser bilderna pa lille Joar blir jag stolt! Han ar sa fantastiskt vacker lillpojken.

Okej, tillbaka till Aussie livet. Vi har flyttat in i var skolada nu. Huset ser riktigt risigt ut pa utsidan men ar helt okej inne. En hel del sprickor har och dar men det ar tydligen sant man far rakna med har nere. Avloppsror som leder rakt under huset, glapp i golvet som gor att man ser rakt ner i marken, spindelnat och en massa damm. Men men, vi har rustat upp en hel del sa det ar trivsamt. Har kopt sangbord och matbord med stolar pa e-bay som jag haller pa att sanda. Dom ska malas ocksa men jag kan inte bestamma hur. Vitt va?
Ska fa tummen ur roven och lagga ut bilder sa ni far se hur vart hus ser ut!

Mitt maende har varit upp o ner sista tiden. Jag kanner att jag ar valdigt ensam, och det ar valdigt olikt mej med sa manga fantastiska vanner dar hemma jag alltid kunde ringa och umgas med. Det ar inte pa samma satt har. Det ar tufft nar man inte har en ''basta van'' man kan ringa och hava ur sig allt man har pa hjartat till. Mina dagar har mestadels bara handlat om huset de sista 3 veckorna och det tar pa mej. Mala, stada, gardiner, fixa, greja, dekorera... Vissa dagar ar det roligt, andra blir jag bara saaaa trott.
Har aven markt att jag blivit mer och mer introvert och asocial. Orkar inte skaffa nya vanner. Mina darhemma ar ju sa fantastiska. Tror att jag maste ta steget och inse att det ar har jag bor nu och det ar dags for mej att bygga upp ett liv har nere. Separationsangest ar min basta van sa det ar nog den som inte later mej slappa taget om mitt Sverige.
Tom far lida av detta tyvarr. Han ar alltid orolig nar han jobbar for det ar oftast da jag blir ledsen. Men av nan konstig anledning sa accepterar han mej for den jag ar och sager att det bra overvager det daliga (som han inte tycker ar sa daligt anda). Han ar en fantastisk manniska och jag hoppas att detta loser sej sa det funkar mellan oss.
Jag vill att alla mina vanner dar hemma ska veta att jag alskar er och saknar er. Mitt liv kommer aldrig vara 100 procent utan er men det ar sant man far leva med.